Jag valde Dr.Oetker Pizza Tradizionale Diavola(till höger) med salami, feferoni och edamerost.
Som motståndare blev det en specialbeställning: Margherita med salami, feferoni och gorgonzola.
Det var smidigt att värma Diavolan i ugnen med varmluft (min fästmö skötte uppvärmningen när jag hämtade "pizzeria pizzan", på 11-12 min som det stod så blev den bra. Diavolan hade en krispig botten som förväntat på en stenugnsbakad pizza. Själva pizzadegen var tyvärr väldigt smaklös, vilket framförallt märktes när man åt kanterna som inte hade någon fyllning på sig. Att det skulle vara den smakrika osten edamer på kändes inte alls. Det positiva var att den hade lite hetta som utlovat och för att vara en fryst färdiglagad pizza var den okej!
Pizzan från vår favoritpizzeria Phoenix var den klara vinnaren. Degen smakade, och den smakade bra, salamin och osten var bättre. Osten på Dr.Oetkers pizza är ju inte helt smält (som man kan se på bilden) och överlag smakade Diavolan inte tillräckligt mycket för att kunna stå sig emot pizzeria pizzan.
Storleken på Diavolan kändes lagom för en person, och priset är relevant för en färdig pizza i den här storleken
